När det nya decenniet tog sin början inledde Michael Jackson arbetet med sitt åttonde studioalbum, som det skulle ta rekordartade 16 månader att färdigställa. Dangerous släpptes i november 1991 och blev det andra albumet av Michael som toppade Billboards albumlista, och blev kvar där fyra veckor i följd. Sedan utgivningen har skivan sålt mer än sin närmaste föregångare Bad, över 32 miljoner exemplar i hela världen.
Skivan var den första som släpptes under Michaels förnyade kontrakt med Sony (som hade förhandlats fram till 65 miljoner dollar — den högsta summan som dittills hade utbetalats till en artist). Den första singeln, "Black or white", höll sig kvar på toppen av listorna i sju veckor och blev något av en kampsång för ökad jämlikhet mellan raserna.

Precis som turnén för Bad utmärktes Dangerous Tour av Michaels dubbla fokus på listframgångar och välgörenhet. Han grundade en organisation som han kallade "Heal the world Foundation" (efter albumets hitlåt) som donerade miljontals dollar till fattiga barn världen över, detta ovanpå den märkvärdiga bedriften att flyga 46 ton förnödenheter till Sarajevo, staden som blivit så svårt härjad under Bosnienkriget. Otroligt nog donerade Michael all vinst från de 67 konserterna han höll under Dangerous World Tour till organisationen.
Ett annat exempel på både mod och generositet var det initiativ som Michael tog då han uppträdde på Bill Clintons installationsgala. Han tog då tillfället i akt att ta upp problemet med aids och hiv, och bad offentligt om ett löfte om större satsningar på forskning inom det här området. Eftersom det här fortfarande var ett kontroversiellt ämne tyder det på stark integritet hos Michael att han var beredd att driva frågan så öppet som han gjorde.

Förutom de här välgörenhetsinsatserna gjorde Michael något som skulle gå till historien som ett av de bästa framträdanden någonsin, då han uppträdde i halvlek på Super Bowl XXVII den 31 januari 1993. Vid scenshowen, som följdes av nästan 135 miljoner amerikanska tv-tittare, tycktes Michael nästan försvinna högst uppe på en gigantisk skärm för några sekunder senare dyka upp på ett podium mitt på scenen, i ett sprakande fyrverkeri. Det var ett magiskt ögonblick och spänningen på den fullpackade arenan låg på topp. I nästan en minut stod Michael fullständligt stilla, med nävarna knutna och ögonen dolda bakom ett par solglasögon. Sedan, då förväntningarna var som högst, tog Michael av sig solgladögonen och framförde fyra låtar, till publikens stora förtjusning och glädje. Han uppträdde dessutom tillsammans med 3000 barn. Och programmet slog nya tittarrekord. För första gången någonsin var det fler som började titta under pausen än som följde själva matchen.
Mindre än en månad senare hedrades Michael med en "Living Legend Award" på den trettiofemte Grammygalan. Med tanke på framträdanden som detta, vid sidan om den rekordstora skivförsäljningen och de generösa insatserna för välgörenhet, kunde ingen ifrågasätta att man gav detta unika pris till just den här artisten.