Under andra hälften av 1980-talet befäste Michael Jackson sin rätt till titeln "Kungen av Pop". Med utgivningen av det sjunde soloalbumet, Bad, år 1987 nådde han en stjärnstatus som bara kan jämföras med storheter som Elvis och The Beatles. Då han nu var obunden och fri att utveckla sig konstnärligt blev han en mycket individuell artist, som drog in ofantliga summor på försäljningen av sina album och konserter, och även på en självbiografi om problemen i sin barndom. På många sätt tillhörde 1980-talet Michael Jackson.

Michaels sjunde soloalbum och det tredje samarbetet med Quincy Jones kom fem år efter succégenombrottet med Thriller. Hans nya album, Bad, skulle inte nå samma svindlande höjder som sin föregångare, men har dock sålt i över 30 miljoner exemplar sedan det släpptes 1987! Dessutom gick så många som fem av de sju singellåtarna upp som ettor på den amerikanska Billboardlistan, fler än något annat album i historien. Bad var också det första av Michaels album som debuterade på förstaplatsen, där det sedan låg kvar i sex veckor.
I Storbritannien sålde albumet i över en halv miljon exemplar på bara fem dagar.
Michael hade större kreativt inflytande på det här albumet än på något av de förgående: nio av de elva låtarna är skrivna av honom själv. Bredden i ljud och stämningsläge är anmärkningsvärda, med ballader som "Man in the mirror" bredvid typiska pophittar som "Bad" och "Smooth criminal".

Liksom Thriller höjde Bad musikvideon till en ny nivå, så det är inte att undra på att videorna till "Bad" och "Smooth criminal" har blivit nästan lika berömda i sig själva som de fantastiska låtarna som framförs i dem. Under tiden slogs nya rekord i arenaturnén för albumet. Med 123 konserter inför sammanlagt 4,4 miljoner personer uppträdde Michael sju gånger för utsålda hus på Wembley Stadium i Storbritannien för 504 000 åskådare, och skaffade sig därmed en plats i Guinness rekordbok. Michael slog också ett nytt rekord med den 125 miljoner dollar han påstods ha tjänat på turnén. Som den omtänksamma man han var såg han dock till att barn som hade det sämre ställt bjöds in gratis till konserterna, och en stor del av förtjänsten gick till välgörenhet.

I samband med inspelningen Bad fick Michael tillfälle att producera en ny minifilm, Moonwalker, där han själv sjöng några av albumets hitlåtar. Den gav dessutom vind i seglen åt hans självbiografi, Moonwalk, som utkom 1988. För första gången tog Michael offentligt upp privata ting som redan hade ältats i media — i första hand plastikkirurgin. I stället för att dementera ryktena avslöjade Michael omfattningen av kirurgin han hade genomgått, närmare bestämt ingreppen på näsan och hakan. Med förbluffande uppriktighet tog han dessutom upp misshandeln han blivit utsatt för som barn.

Kanske som ett sätt att kompensera för sin förlorade barndom bosatte sig Michael året efter utgivningen av Bad på ranchen han hade köpt i närheten av Santa Ynez, Kalifornien. Här hade han börjat skapa en miljö som aldrig tidigare skådat, en drömlik plats han kallade för Neverland Ranch, komplett med bio, djurpark och temapark. Michael uppkallade sitt nya hem efter fantasiön Neverland i J.M. Barries Peter Pan. Ranchen skulle förbli Michaels hem de följande tjugo åren.