Filmen var helt fantastisk! This is it var helt fantastisk! Kenny Ortega har verkligen gjort ett suveränt jobb med filmen och jag älskar verkligen den. Och jag kan försäkra er att det här ryktet att det skulle vara look-a-likes Michael Jackson var bara struntprat.
Jag kommer precis hem från bion med min syster. Hela vägen mot bion spände jag mig i kroppen men jag ... kände mig glad. Vi laddade med att lyssna på albumet Thriller lite fram och tillbaka. 
Senare då vi satt i biosalongen med många andra människor med varsin Coca-Cola och en stor popcorn var allt jag kunde tänka: "Herregud! Herregud! Herregud!" Filmen hade inte börjat ännu och plötsligt började "2 bad" spelas i högtalarna och jag tänkte: "Det visas ju ingen bild på skärmen". Då kommmer plötsligt några unga tjejer från sidorna av publiken som ska vara spöken och börjar dansa. De hade häftiga, gamla kostymer och är sminkade som de spökena i Michael Jacksons film Ghosts. Redan där då inte filmen ens börjat började jag gråta. Men av glädje. För jag börjar alltid gråta glädjetårar då jag ser hyllningar till honom för han är så värd allt han kan få!
Efter dansnumret stängs draperierna för bioskärmen och sedan öppnas igen. Det visades lite reklam från olika filmer. Men några minuter senare började filmen! "Herregud, Herregud, Herregud..." Filmen började med en text som gjorde mig och min syster gråta. Och säkert många andra i biosalongen.
Jag vet inte vad mer jag kan berätta om den. Man måste helt enkelt se den själv och skapa sina egna känslor för den... Jag kan sitta här och tala om små detaljer som jag tyckte var grymt roliga men är inte alls lika roliga som då man ser det med sina egna ögon.
Filmen var (som sagt) dessutom otroligt rolig! Och Michael var underbar som alltid. Han visste precis hur han ville ha allting i sina shower och då han sa hur slutade han alltid det med ett övertygat: "Jag säger det med kärlek. K-Ä-R-L-E-K". Hur gulligt är inte det? Han var rädd att de skulle bli sårade om de råkades göra något fel eller bara ta illa upp. Och han sa också ett par gånger: "Gud signe dig/er". Han var väldigt gullig! Man skrattade många gånger åt hans "gullhet". Alla skojade runt med honom och retade honom och han älskade det. En rolig sak var också när Kenny Ortega sa åt honom att "drink water", då vände sig Michael om och sjöng "Water, water.." Han såg väldigt lycklig ut. Och en sak jag älskade med hela filmen var att alla kallade honom för "MJ" - inte Michael, inte Mike - utan "MJ", hans initialer.

Jag trodde det skulle kännas hemskt att sitta där inne och se filmen. Men jag kände mig väldigt glad. Jag kände mig lugn och avslappnad. Och jag kan säga till er som jag sa till min syster på tillbaka vägen hem: "Jag vet inte varför. Men det känns lite som om vi har sett Michael på riktigt. ... Så jag känner mig glad." Och det kändes verkligen som om vi hade gjort det.
Jag köpte This is it albumet före filmen i kassan. Och vi lyssnade (nästan) igenom skivan i bilen på vägen hem. Och jag hade inte lyssnat på hela låten This is it än. Och då såg jag att vi var på spår nummer 15 bytte jag snabbt låt. Då frågade min syster om jag inte ville lyssna på den och det ville jag inte. Ögonblicket måste liksom vara perfekt. Men sen tänkte jag: "Hur kan ögonblicket vara mer perfekt än att lyssna på den direkt efter premiären av filmen This is it...?" Jag sa "Okej då" och vi lyssnade på den. Och jag älskar den! Speciellt refrängen. Det är en av mina favoritlåtar helt klart! Och jag såg dessutom att albumet var tillägnat Michaels tre barn; Prince, Paris och Blanket.

Jag hoppas verkligen alla ni ser filmen, för den var verkligen helt fantastisk! Jag kan inte förklara hur mycket denna film betyder för mig, den visar liksom allt jag skulle ha fått se den 8 september 2009 klockan 19.00...

Berätta gärna ni också vad ni tycker om filmen!