Anonym: Kollade på filmen "Life of an icon" som Michaels vänn gjorde, och älskade början frön slut men kunde inte sluta gråta på slutet. Så många människor som utbjyttade han, dom ville att han skulle vara svag och tappa massor med fans, men han var stark. Men jag tror inte på exakt allt i den filmen som vissa personer tror på honom.. för han delade inte allt med dom. Mest med Jermaine så i Jermaines bok står det ganska mycket. Måste läsa den! Men har du sett den filmen? & vad tyckte du om den? <3 och din älskar din blogg, den är så bra! :)

 

Förlåt för sent svar! Jag tycker väldigt mycket om den filmen, just därför att den bjuder på så många fina historier om Michael som man aldrig hört förut osv, den fick mig att le och skratta många gånger. Dock fick den mig att gråta jättemycket också. Den handlar ju mycket om pedofilanklagelserna, och jag tycker det är väldigt bra. Jag känner att filmen är gjord inte bara i det syfte för fansen utan också för människor som tror på lögnerna. Jag är säker på att filmen har fått många tvivlare där ute att inse sanningen. Tom Sneddon (som Michael sjunger om i sin låt "D.S") var advokaten som vittnade mot MJ – alltså han var en ADVOKAT och jag kan inte fatta att en advokat kan LJUGA så som han gjorde. Det är vansinnigt vad många människor är beredda att göra för pengar.

 

Det finns ju en hel del arga låtar på albumet HIStory som är det senaste albumet efter incidentet.. Jag tycker Michaels ilska kommer ut så glasklart i denna acapella-version av "They don't care about us"! Ryser när jag hör den. Särskilt "I'm tired of bein' the victim of shame! They're throwing me in a class with a bad name, I can't believe this is the land from which I came!" gör ont i hjärtat. Det jag dock inte gillar med filmen är att den slutar som på ett olyckligt vis, som om Michael aldrig blev glad igen efter anklagelserna 2005, vilket inte är sant. Hans bröder har ju till exempel sagt att han hade en "wonderful time" de sista åren, så den sista biten gillade jag inte.

 

Men jag försöker inte tänka på dessa ledsna perioder i Michaels liv. Jag försöker inte heller tänka på att han är död (jag tror jag till och med jag förnekar det rätt mycket). Jag vill minnas honom som han var, och inte som den mörka delen av världen målade honom som. Jag behöver inte det. Michaels barn talar ju inte om dessa grejer och jag tror bara genom att de visar hur fina människor de är så kommer världen sedan upptäcka vilken fin människa Michael var, vilket jag till och med tror är lite av deras strategi. "Lies run sprints, but the truth runs marathons" ~ Michael Jackson.

 

Känner att jag fokuserade för mycket på anklagelserna i filmen nu, haha. Det är ju absolut inte bara det den handlar om! En av mina favoritscener är då Dionne Warwick berättar om när hon första gången träffade Michael då han var liten. Så gullig historia!

 

Ni som inte sett filmen kan se den här.