Off the wall var liksom hans första egna album, som han skulle vara soloartist på och samtidigt få ha full kontroll över. Han var redo att ta sig an världen och vara helt enkelt off the wall, skapa extraordinär musik och vara en pionjär. Han tog det steget här.

 

På grund av Thriller blev han en sensation världen över, alla visste helt plötsligt hans namn i varje hörn och tyckte att han var spännande. Här blev namnet Michael Jackson en thrill.

 

Efter att ha blivit utnämnd till att ha världen bäst sålda skiva och efter att ha vunnit så många priser och tillförlitlighet i branschen var han BAD. Och han drog ett understreck för att stärka detta när albumet släpptes 1987. 

 

Det är långt ifrån bara jag som har sagt detta: 1980-talet tillhörde Michael Jackson. Han var Dangerous. Behöver jag säga mer?

 

Han var en artist som 5-åring och hade mycket musikhistoria bakom sig - han ville minnas och hedra detta samtidigt som han ville säga att han hade mycket mer att ge genom att också släppa mycket ny musik på dubbelalbumet HIStory.

 

Blood on the dancefloor må vara ett undantag för min poäng i det här inlägget. Excuse me. Haha.

 

Så mycket negativitet och falska anklagelser, och falska rykten skulle komma åt vem som helst. Det sårade honom, men det krossade honom inte. Han ville meddela världen, till både de som brydde sig om honom och till de som av ingen anledning som helst ogillade honom, att han var Invincible.