Jag blir frustrerad över brorsorna.

 

I dokumentären Michael Jackson: The life of an icon säger Tito: "It's sad, because I really feel that trial is what really depressed my brother out to the point where he just wasn't happy. He never went back to Neverland. For Michael not to go to Neverland, he must have been pretty sad, didn't want have nothing to do with that place ever again."

 

Men, i intervjun med Skavlan (där alla bröder, förutom Randy, var med) blir de väldigt upprörda över Skavlans fråga om att han var "in a bad place" i slutet av sitt liv. De skyller på media, att media ger helt fel bild av situationen. Kolla själva.

 

Nu håller jag på att läsa The magic, The madness, The whole story av J. Randy Taraborrelli och jag blev nöjd då denna ganska långvariga frustration reflekterades av författaren (som träffat Michael många gånger och som också är med i dokumentären). Taraborrelli skriver: "Without a doubt, the most annoying thing about the Jacksons' behavior over the years has been their frustrating inabaility to take responsobility for their own actions. Over the years, all of them have pointed fingers to external sources for their internal problems. Either it's managers, promoters, the public or, their favorite foe, "the media" that is held responsible for their problems – never themselves. Of course, the truth is that they almost always create their own internal dysfunction."

 

Jag rekommenderar verkligen den här boken. Jag förstår Michael mycket mer. Jag förstår varför han exempelvis distanserade sig själv från sina bröder i början av 80-talet. Vad vet bröderna om hans sista tid i livet ändå? Om ni har läst livvakternas Protecting Michael Jackson in his final days så vet ni att Michael i stort sett aldrig träffade någon annan än Katherine från familjen. Och några familjemedlemmar har skyllt på att det var Michaels anställda som höll familjen borta från honom (däribland Joe och Jermaine), men sanningen är den att Michael ofta inte ville träffa dem. Han blev ofta pressad av dem till att göra saker som han inte ville, däribland Victory Tour. Och jag vet att det är komplicerat, när de är familj och när de var ett band. Men de gav honom inte mycket val annat än att distansera sig själv från dem, när han ville gå solo (vilket han var tvungen att göra, han kunde inte alltid bära sina bröder). Det var mycket avundsjuka mot Michaels framgång mellan bröderna, även om de förnekar det. Jag förstår också, tack vare denna bok, mycket mer varför Michael var så ledsen under sin ungdom.

 

Ni borde helt enkelt läsa den här boken. Och livvakternas. Jag har läst Jermaines bok också, men familjens böcker (även Michaels Moonwalk) berättar inte den fulla sanningen, för de var och är tvungna att skydda sin image om "familjestyrka". De älskade varandra, men sanningen är att de inte var så nära som de vill få oss att tro.